#1 Vittnesmål från förskolans verklighet

"Hej!

Jag har arbetat som förskollärare i tio år och har känt ett tag att jag inte kommer att orka vara kvar om inget förändras inom förskolan. Förutsättningarna är inte bra och det är inte ok varken mot barnen eller oss personal. Jag har bytt arbetsplats några ggr då jag inte varit nöjd med förutsättningarna och tänkt att jag skulle hitta ett ställe där jag kan känna mig uppskattad för mitt jobb, utvecklas och att mina kompetenser tas till vara. Så har det ju inte riktigt blivit kan jag säga. Jag arbetar nu på extra anpassad avdelning och vi gick från att vara fyra vuxna och 14 barn, varav ett behövde en till en under hela dagen och två med särskilt stöd under dagen på förskolan. Sedan blev det tre och en halv personalstyrka med två nya kollegor i arbetslaget och 15 barn i barngruppen och då fem barn med stora behov och som behöver mycket en till en tid. Jag känner inte att jag kan utföra mitt uppdrag på ett bra sätt och vi i arbetslaget upplever att vi varken kan arbeta som vi ska med barnen med behov av särskilt stöd eller med resterande barnen och tyvärr så är barnen som är någorlunda självständiga som blir mest lidande då de andra kräver mer tid och uppmärksamhet. Vi har en timmes planeringstid i arbetslaget och då ska vi hinna planera aktiviteter, skriva handlingsplaner, och göra praktiska saker och dessutom så utgår planeringen ofta på grund av bortfall av personal. Det är jag som jobbar halvtid då jag börjat utbilda mig till specialpedagog men funderar mycket på om jag ens vill vara kvar inom förskolan eftersom jag många ggr känner att man inte får något gehör och att man bara ska acceptera att så ser det ut.”

Anabel Moza Leg. Förskollärare Sandvikens kommun