# 13 Samvetsstressen att inte räcka till…

När jag läser vittnesmålen från de andra skulle flera av dom kunna vara skrivna av mig! Jag hör också till dom som flytt förskolan för att jag var tvungen. Jag utbildade mig ganska sent i livet, jag var 36 när jag var färdig förskollärare. Jag ville vara den bästa möjliga pedagogen och älskade att lära om mitt arbete. Baksidan blev insikten att alla fina ord och teorier med tiden blev allt svårare att uppfylla. Att uppföljning och kvalitetsarbete i slutänden bara handlar om pengar! Under alla år som förskollärare har jag aldrig ledsnat på jobbet i sig, arbetet med barnen, föräldrasamverkan och verksamhetsutvecklingen. Det som knäckte mig var nedmonteringen, och de minskande förutsättningarna att kunna utföra mitt uppdrag! Samvetsstressen att inte räcka till och att uppmanas att hela tiden ”sänka ribban”!? Att bli tillsagd att jag har för stora krav och att jag gör ett bra jobb ”utifrån förutsättningarna”… Jag har också gjort alla misstag man kan. Bytt arbetsplats gång på gång med förhoppningen att det är bättre någon annan stans. Jag gick även ner på 80% för att orka arbeta vidare i yrket. Jag utbildade mig även till arbetsplatsombud för att få verktyg att påverka men det blev bara ett åtagande till och jag mötte tyvärr mycket skepsis mot fackförbund ute på golvet. Barngrupperna blev ständigt större och den utbildade personalen allt färre. Alt fler barn mår dåligt samtidigt som resurserna försvinner genom ”inkludering” (läs besparing) En dag föll jag ihop på jobbet. Efter flera perioder av sjukskrivning, och till slut ”karriärväxling” står jag nu som en 48-årig arbetssökande. Jag är hjärntrött, stresskänslig och orolig att jag aldrig kommer bli hel igen. Jag citerar Annsan Palmborg, förskollärare Fagersta; ”När jag ser/hör/läser hur det fortsätter, kan jag bara hoppas att de som fortfarande är i verksamheten lyckas få till en förändring. Jag är rädd för vad jag sett. Jag är rädd för hur vi behandlar våra barn. Och jag är rädd för det samhälle vi skapar. Vi får det samhälle vi förtjänar, och om vi inte väljer att satsa på barnen, så kommer våld och segregation att fortsätta eskalera.” Tidigare kunde vi i alla fall säga att barnen hade en bra verksamhet för det mesta, även om det var på bekostnad av pedagogernas hälsa. Idag kan vi inte ens säga det!” Anna Reje, (@annareje) Förskollärare Stockholm.

#förskollärare #barnskötare #rektoriförskolan #förskola #vårdnadshavare #föräldrar #utbpol #barn