# 14 Vi tillverkar inte metalldelar på löpande band

Jag heter Sara och jag är inne på mitt femtonde år som verksam inom den kommunala förskolan i stadsdelen Hägersten-Älvsjö i Stockholm. Under den här tiden har det blivit väldigt tydligt hur kraven och kontrollen uppifrån ständigt ökar samtidigt som resurserna på förskolegolvet försämras i form av fler barn per pedagog och extremt mycket svårare att få beviljat tilläggsbelopp för barn i behov av särskilt stöd. Det är en ekvation som inte går ihop!

Vi befinner oss i en tid där förskolan leds utifrån en styrningsmodell som ursprungligen är skapad för till exempel industrin, där lönsamhet och effektivitet är yttersta målet. Skillnaden är att vi inte tillverkar metalldelar till bilar i förskolan och att vår ”produktion” faktiskt inte går att skruva upp hastigheten på. Inte utan de konsekvenser vi ser överallt inom förskolan idag i form av utmattade pedagoger och ett ökat antal barn i behov av särskilt stöd.

Det måste få finnas luft och utrymme för mänskliga möten i förskolan! Tid för långsamma processer, för oförutsedda händelser och för ett varande tillsammans som inte syftar till prestation eller mätbara resultat. För när i en människas liv om inte under de första fem åren behövs det tid att få utforska vad det innebär att vara en människa tillsammans med andra människor? Tid att få tänka, tid att få leka, tid att få använda kroppen, tid att få samtala, och allt detta i dialog med kompetenta och närvarande vuxna som kan utmana och anpassa. Hur rustar vi våra unga medborgare bättre för ett gott liv än genom att erbjuda dem det, och hur rustar vi vårt samhälle bättre på lång sikt än genom att erbjuda det? Det är dags att börja prioritera annorlunda, politiker och beslutsfattare!”

Sara Agné, förskollärare