# 16 Känslan av otillräcklighet gör sig allt som oftast påmind

HEJA! HEJA! alla ni fantastiska och engagerade pedagoger på våra förskolor runt omkring i landet! Det är verkligen dags att vi förenar oss och förhoppningsvis blir vi äntligen lyssnade på och tagna på allvar! Situationen för allas våra barn och oss pedagoger blir allt tuffare, då känslan av otillräcklighet allt som oftast gör sig påmind. Jag har arbetat på förskola sedan 1980 och jag brinner för mitt yrke, för barnen/familjerna och mina kollegor. Jag fick möjligheten och valde att lämna min trygghet och ”min” förskola denna terminen för att börja som avlösare på tre förskolor. Nu kan jag finnas där för barnen och ”slipper” alla kringuppgifter. Jag är avlösare på tre avdelningar per dag, när de ambitiösa och entusiastiska pedagogerna har sin reflektionstid (1tim o 45min) vilket enligt mig är alldeles för kort tid, eftersom det är mycket att dokumentera, planera och att reflektera kring. Tycker att nu är det helt galet allt som ska presteras och jag undrar vart den så viktiga anknytningen har tagit vägen. Mycket av vår viktiga tid går åt till kringarbeten och att strukturera dagen då det fattas personal, hjälpa varandra över avdelningar/andra förskolor, för att helst inte sätta in vikarier. Vi alla gör verkligen vårt yttersta varje dag och griper oss an vårt viktiga uppdrag för att se till att varje barn får meningsfulla, lärorika, upplevelserika, utmanande och roliga dagar. Men samtidigt har vi blivit ålagda allt fler uppgifter, utan att få rätt förutsättningar, vilket gör att många töms på sin energi. Hur ska vi kunna räcka till och slippa vända ut och in på oss?? Stress i lagom mängd sägs vara bra...men för många av oss inom förskolan är stresspåslaget alldeles för stort och efter en arbetsdag är energin slut. Vi alla vill ju vara vuxna som visar empati och respekt som har tid och som ser vad som pågår, som kan sätta ord på barnets känslor och kan göra upplevelserna begripliga. Att kunna sitta ner och läsa en saga, spela ett spel, pussla ett pussel med några få barn. På varje avdelning finns barn som behöver extra stöd och barn som har ett annat modersmål - allt detta kräver små barngrupper, tillräckligt med pedagoger och ändamålsenliga lokaler. Under förskoleperioden handlar det inte bara om vad barnet lär sig. Även alla relationerna är viktiga för utvecklingen. Hur barn tänker- barns tankar kräver respekt! Statistiken visar att barngrupperna minskar, det är tyvärr inget vi på förskolorna har märkt. Det är 16-18 barn i barngrupper där barnen är 1-2 år eller 1-3 år. 24-28 barn i barngrupper där barnen är 3-5 år, ofta i lokaler som inte är ändamålsenliga, då små barn behöver stora ytor. I den bästa av världar ska antalet pedagoger också anpassas efter antalet barn, deras olika behov och lokalernas utrymmen. Det är helt förståeligt men sorgligt att vi är så många som är uppgivna och funderar på om vi verkligen orkar jobba kvar i vårt yrke. Vi behöver få gehör för hur det verkligen är, vi är inga bakåtsträvare, tvärtom-vi kämpar var dag för både barnen och för att vi pedagoger ska få det så bra som möjligt. Barnen är vår framtid och med stöd, tid, utrymme och politiker som tar vårt yrke på allvar, hoppas verkligen att förskolan ska få den status den kräver Vi har ett fantastiskt yrke där vi får vara en del av våra barn/familjer och förhoppningsvis ge dem en fin start på sin resa mot framtiden. Vi är ett team som tillsammans för våra verksamheter framåt. Anser att vårdnadshavarna är de viktigaste för barnen och förskolan är ett komplement. Anita S-Högback Förskollärare i Varberg