#27 Ångest inför morgondagen
”Hur tusan har vi hamnat här?”
”Hur tusan har vi hamnat här?”
15 barn per barngrupp, 3 pedagoger. Barnen är 1-3 år gamla. Hur tänker ni att famnar, ögon, öron ska räcka?
Våra styrdokument känns bara som fina ord.
Skolinspektionen fann inga brister i förskolan. Hur är det möjligt?
… en nyexad förskollärare som tyckte hon hade världens bästa jobb. Vad hände?
1980: Små barngrupper 15 st 3-6 år/3 heltider, 12 st 1-2 år/4 heltider.
Det tar ut sin rätt! Nu i uppstarten av VT22 hänger HT21 kvar som en bitter eftersmak.
Grunden till allt lärande sker i förskolan. Barnen är framtiden.
Såklart för många barn: 19 barn på tre pedagoger, inkl. barn i behov av särskilt stöd. Får du ihop ekvationen
Och med det blir hennes pension lidande. Samtidigt som hon också ser vad situationen gör med barnen.
Det borde vara självklart att vi får förutsättningar att vara just den bästa läraren vi kan. Varje dag.
Det är verkligen dags att vi förenar oss och förhoppningsvis blir vi äntligen lyssnade på och tagna på allvar!
En del politiker, som ger sig på ett svar, säger: det handlar om organisation! Visar tyvärr på okunnighet.
Vår kollega sätter ord på något viktigt. Läs!
Tillslut inser man ändå sin begränsning. Sorgligt att det ska till vägs ände.
Över tid har förskolan blivit en källa för besparingar. Det är ju så kortsiktigt så klockorna stannar.
vad i helvete jag har lagt tre och ett halvt år på att utbilda mig till?
Kan det vara så att vi har blivit bortdribblad från våra egna visioner?
”Lyssna på oss pedagoger i förskolan! Lyssna på oss när vi behöver resurser för barn med behov av stöd!”
Borde vara så att ökar man kraven så skulle resurserna följa med. Men icke! Det blir tillslut ohållbart!
Är det konstigt att brukarenkäter visar på hög nöjdhetsfaktor?
En spjutspets blir ensamt när ingen backar upp! Tystnadskulturen skyddar arbetsgivaren, inte oss eller barnen.
Hur många utbildade förskollärare ska vi mista innan man från politiskt håll reagerar?
Nu är jag här igen. Utmattad. Slutkörd. Utbränd. Tom.
”Men jag har bestämt mig, nu måste tystnadskulturen inom förskolan få ett slut.”
Christina Stina Thelin, en av våra medlemmar, skickade sitt vittnesmål till vår mail: forskoleuppror@gmail.com
Tärningen är kastad och locket till tystnadskulturen är härmed öppnad. Läs Anabels berörande skildring!